HEMDimman ligger vit över stadens gator
Långa, mörka vägar fulla av tankar. Musiken strömmar ur högtalarna men jag hör den inte. Jag har försvunnit, försvunnit i jobb, dimmiga dagar och dimmiga nätter, ilska och besvikelser.
Just denna kväll körde jag ut till havet, det är det enda som kan lugna mig nu. Jag parkerar bilen men låter musiken vara igång och lämnar dörren öppen. Jag stirrar ut över det svarta vattnet, inte en människa i närheten, det är bara jag, dimman över havet och den svarta natten.
Jag känner hur jag vill skrika. Jag vill skrika att livet har förstört mig men någon har klistrat fast mina läppar i en allt för sönderläst bok. Skriket blir kvar i mina söndriga lungorna då jag omedvetet fattade ett sekundsnabbt beslut.
Det är över nu, så slut och passé.
Vi har hjälpts åt att slita sönder natthimlen, mina tankar och jag men jag står ensam kvar och har gett mig sjutton på att jag ska laga den. Jag känner på mig att den kommer att bli vackrare än någonsin.
I storstäderna glömmer man stjärnorna
Stockholm 3 sep - Katrinahissen
Då var vi tillbaka på ruta ett, igen. Men jag envisas med att hålla denna sidan vid liv så nu ska jag ge mig på ytterligare ett försök, vilket förmodligen kommer att hålla i sig lite längre. Jag har haft en ganska sträng gräns innan om vad jag skulle skriva här men har tänkt släppa lite på trådarna nu. Så vi får helt enkelt se hur jag lyckas.
Och som ni ser så har sidan även fått en ny design, aningen cupcake-inspirerad. Inte mina färger dierkt men på nåt sätt så tyckte jag om det här gulliga stuket ;)
Men jag tänker inte sitta här och babbla om småsaker, klockan är ju trots allt lite över tolv och jag känner hur ögonlocken börjar klippa nu. Vilket jag antar betyder att det är dags för att krypa ner, Godnatt folket.