Kl: 16.18

Sitter vid fönstret med huvudet lutat mot den kalla rutan. Det är grått ute men jag ler. Allt visas inte på utsidan, men mina ögon kan inte dölja det.
Mitt i allt kaoset så finns en början på lyckan. Jag känner hur spänningen börja gro under huden så jag sätter mig ner,lutar mig bakåt och väntar på slaget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback