Lite obetydligt småprat

...
Jag vet inte vad jag ska skriva, känner att jag inte har några ord kvar. Jag har snurrat runt, runt, runt nu ett tag och jag försöker med alla mina krafter att stanna upp och fokusera på att överleva dagarna. Men jag överlever dem, i mina svarta kängor och med hemliga sms i fickan.
---
Jag lämnar de jobbiga tankarna i kudden på morgonen, dagdrömmer mig genom dagen och begraver mig i landet ingenstans om kvällarna.
Men mina dagdrömmar börjar smälta samman, så det tar några minuter innan jag kommer på vilken av alla det är. Men oftast funderar jag över att om jag hade haft en stege så hade jag klättrat upp på det högsta stället i staden för att bara koncentrera mig på mina hjärtslag. Lite som en fågel som flugit in i en fönsterruta.
---
Men ibland så finns det helt enkelt inte fler känslor än vad som får plats bakom ett par blå ögon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback